Om mitt manus

Efter två terminer på Textlabbet, Bona folkhögskola har jag 37 filer med text, något som kanske kan beskrivas som ett embryo till en roman. Jag undrar om jag är duktig på att beskriva mitt romanprojekt? Nåja det jag kan säga säkert är att jag kom in på folkhögskolan och en projektbeskrivning är en del av ens ansökningsmaterial. Så här hade jag presenterat min roman:

“När jag var sexton, däremot gjorde jag mina första försök att skriva mer på allvar. Givetvis skrev jag på papper, men skrev också mycket i huvudet. Jag kunde promenera på gatorna i min hemstad och i huvudet skriva en modern version av Viktor Rydbergs Singoalla. I min moderna version var “Singoalla” en piercad, tatuera backpacker, istället för en romani- prinsessa. Det var 90-tal, backpacking, för att inte tala om piercing och tatuering var edgy. Det var först något år senare jag var mogen nog att på allvar förstå hur mycket jobb det egentligen behövs för att skriva en roman.

Jag ska presentera mitt romanprojekt/arbetsprov. Det säger antagligen sig själv att jag tycker det är intressant, att jag tycker jag har något att säga. På samma sätt säger det sig själv – jag söker till en skrivarkurs – att jag har ett behov av hjälp för att utveckla mitt skrivande. Rent konkret tycker jag att min text behöver mer luft och kanske mer relief.

Det första temat som tas upp i mitt utkast är anti-åldrande medicin, ett ämne som ligger i tiden. Huvudperson är besatt av ämnet, men boken är ändå realistisk och utspelas i nutid, det är ingen science fiction. Jag vill ge en tidsbild. Det är inte bara att min text innehåller många referenser. Det är också det att om backpacking, tatuering och piercing kunde vara en tidsbild av mitten av 1990-talet, kan en man som söker efter ett sätt att sakta ner åldrande vara en del av vår nuvarande tid. Troligen kan huvudpersonen också ha sk Orthorexia Nervosa, besatthet över hälsa och att äta “nyttigt”. Som ett bevis på att det sistnämnda ligger i tiden kan vi ta Wellnessyndromet av Carl Cederström och André Spicer.

Romanen utspelas sig på en icke angiven folkhögskola i de småländska skogarna – ett internat ger också goda möjligheter till intressanta karaktärer i historien [nej, det gör den inte, miljön är något jag har ändrat på]. Just att den utspelas i skogen, är ett annat tema i romanen, flykten från samtiden. Om mitt tidigare nämnda tema har att göra med Wellnessyndromet, kan vi här jämföra med de samtida amerikanska filmerna Captain fantastic och Into the wild, där huvudpersonerna på olika sätt flyr in i vildmarken. Kanske vi till och med kan jämföra med de franska författarna som under förra sekelskiftet reste i Nordafrika och som jag i första hand känner till från Ökendykarna av Sven Lindqvist.”

Ett annat sätt att se romanen är, Decamerone möter Douglas Coupland möter Robert Musil. Jag är svensk och därmed amerikaniserad och därmed är det inte konstigt att jag är inspirerad av Douglas Coupland. Ok, han är kanadensare, men never mind that, flera av hans böcker utspelas i USA. Och jag är beläst europe, därmed Robert Musil. Decameron däremot är inte där för att jag är en beläst europe. Jag har läst boken men jag är mer inspirerad av Douglas Coupland och två av hans böcker – Generation X (1991) och Generation A (2009) – är uppbyggda som Decameron.

Annonser

Städer som börjar på V

När Romarriket föll grundade ett gäng flyktingar en statsstad på några öar i en lagun. Jag pratar om det adriatiska havets pärla – Venedig. Venedig är känd från Shakespeares Othello, Hemingways Över floden in bland träden, Manns Döden i Venedig (ett omoraliskt exempel, fast de andra är inte helt moraliska heller)…

Om (när?) det amerikanska riket faller, kan vi leka med tanken på att flyktingar kommer att grunda en lika unik och vacker statsstad som Venedig. Eftersom jag har besökt Vancouver, British Colombia, Kanada och eftersom en av mina favoritförfattare är från Vancouver, nämligen Douglas Coupland, är det kul att tänka sig just Vancouver kommer att bli den statsstaden. Couplands romaner Girlfriend in a coma och Jpod, utspelas i staden. Andra författare från Vancouver, är William Gibson som flyttade dit, från USA, i samband med Vietnamnkriget. Och ett nummer av en litterär tidskrift (Mono) jag läste nämner Evelyn Lau. Hon är dotter till migranter från Hong Kong. Hon rymde hemifrån och levde på gatan, med tillhörande prostitution och drogmissbruk, i Vancouver. Jag har inte läst något av henne, men hon skriver om Vancouver.

Mina foto från Venedig respektive Vancouver. Kan vi tänka oss Vancouver som nästa Venedig.

20170607_103737-pano-e1530103712570.jpg

img_20150228_120358-1.jpg

Provokation på skrivarkurs

Jag tänker på provokatörer. Just nu är jag präglad av skrivarkursen jag nyligen gått. Textlabbet, Bona folkhögskola, med en lärare som många gånger upprepade ordet ”omoral”. Hon menar att litteraturen ska få utforska det omoralisk. Nej, litteraturen ska inte bara få utforska det omoraliska, det är mer än så. Litteraturens uppgift är att utforska människan i all sina skavanker, fördomar, brister… Hon uppmuntrades oss att skriva omoraliskt. Vilket är kul och provocerande.